Året innan den 19 augusti 1873 hade han gift sig med Julia Elisabeth Rosenqvist och paret hade bosatt sig i Eskilstuna.
Tjänsteresan var slut och måndagen den 31 august 1874 befann han sig på väg hem till sin väntande hustru Julia. Han hade tagit tåget från Stockholm till Södertälje och ursprungsplanen var att fortsätta därifran med ångbåt, men av någon anledning fullföljdes inte den planen utan han fortsatte istället med järnväg till Sparreholm. Här lånade han av en god vän, åkeriägaren Jonas Gustaf Lundqvist, två hästar och vagn med kusk för hemfärden. Kusken var åkardrängen John August Larsson. Allt detta väntade på Upmark på stationen i Sparreholm när han anlände dit.
(bilden visar en postkalesch av samma typ, bild; algonet.se)
Vilka tankar gick genom hans huvud? Nygift man som han var. Längtan efter hustrun måste ha varit stor. Planerade de att skaffa barn? Trivdes han på sitt arbete? En sak är säker att han måste ha funderat en hel del på resan tillika hans hustru som väntade på honom. Och vänta var något hon gjorde, förgäves, hennes make kom aldrig hem mer.
På skogsvägen vid Navesta, norr om Malmköping faller ekipaget offer två män som ligger på lur för att råna en postdiligens; Gustav Adolf Eriksson Hjert och Konrad Petterson Lundqvist Tector.
De båda männen ser en fyrhjulig vagn dragen av två hästar som närmar sig. Klockan var 23.40. De tvekar inte på att det var postdiligensen. Ekipaget närmar sig grindhålet helt ovetandes om vad som väntar dem. Kusken förbereder sig för att stiga av och öppna grinden. Tector rusar fram på höger sida av vagnen och avfyrar sin bössa mot Larsson. Hagelsvärmen missar dock. Hjert avfyrar i sin tur mot Larsson, denna gång träffar hagelsvärmen kusken i halsen, han faller livlös bakåt över kuskbocken och blir liggande. Upmark försöker komma åt tömmarna i ett försök att ta sig därifrån men träffas samtidigt av Tectors andra salva. Upmark faller, allvarligt sårad, ned på vagnssätet. Hjert skjuter på måfå mot vagnen men träffar inte Upmark. Hästarna blir skrämda av skottlossningen och skenar iväg. Tector lyckades dock få tag på hästarna och stoppar dem. Hjert börjar undersöka vagnen och upptäcker först nu att tillslaget skett mot fel vagn. Nu återstår bara flykt. Medan de står kvar på platsen hör de ytterligar en vagn närma sig, denna gång är det postdiligensen. De gömmer sig i vägkanten med sina tomma bössor. När postkusken Lätt och postiljon Broberg ser den tillsynes tomma vagnen förstår de att allt inte står rätt till. Dessutom hör Lätt ett varningsrop " det finns mördare i närheten" Varningen kom från Upmark.
Utan att stanna sätter postdiligensen av med högsta fart norrut genom den öppna grinden. De fortsäter ända till Mortorps krog, cirka en halv mil norr om brottsplatsen. Under tiden försvinner Tector och Hjert mot Flenshållet där de gömmer sina bössor i en hage. De hann inte ens undersöka om Upmark hade något som de kunde stjäla innan de försvann från brottsplatsen.
(bild från algonet.se)När man läser i efterhand om detta så vill man åka bakåt i tiden och förvarna om vad som ska hända.
*Håll dig till din ursprungliga plan om att resa med ångbåten!
Eller när han så tog postkaleschen och stannade till vid gästgiveriet i Malmköping där han förövrigt träffade och pratade med Lätt och Broberg. Gästgivare Almqvist varnade om ouppklarade brott i närheten och postdiligensens förare tyckte att de kunde åka tillsammans eftersom Broberg hade två pistoler med sig som skydd. Upmark har dock bråttom och vill resa iväg. Så här i efterhand kan man tycka att det var onödigt. Hade han väntat hade han kanske inte alls mördats. Två människor föll offer helt i onödan. Mord och misshandel är förövrigt helt oacceptabelt och vansinnigt!
Varför skulle Tector och Hjert råna postdiligensen? En planerade amerika utvandring ligger till grund för detta brutala brott. Åkte de fast?
De åkte fast och de avrättades på samma dag och samma tid dock på olika platser.
Deras avrättning är den sista offentliga i Sverige och den ägde rum fredagen den 18 maj 1876.
Hjert avrättades på Villåttinge härads gamla avrättningsplats på Lidamon nordväst om Malmköping i Södermanland. Cirka 150 bönder från trakten hade kommenderats ut att stå spetsgård. Omkring 2 - 3000 personer beräknas ha samlats för att se avrättningen av Hjert.
(På bilden har huvudet redan skiljts och kroppen ligger på trägolvet, bild från algonet.se)
(bild, algonet.se)
Skådespelet avslutades med att personer ur folkmassan rusade fram för att med skedar och glas samla upp blodet som pulserade ur den huvudlösa kroppen. Enligt gammal sed var blodet från avrättade medicin mot fallandesjuka (epilepsi)
(bild, algonet.se)Tector avrättades på Södra Härads avrättningsplats på Stenkumla backe, Stenkumla socken, Gotland den 18 maj klockan 07.00.
Mellan 400 och 500 bönder hade kommenderat sut för att bilda spetsgård vid avrättningen.
Allt detta är taget från en intressant websida som har allt i detalj, detta är bara ett utdrag, läs HÄR
Att avrättningar ansågs som underhållning är för mig en gåta, dessutom var det inte bara män och kvinnor som betraktade detta utan även barn i alla åldrar. Att barn skulle skrämmas från brott eller lära sig att leva i tukt och förmaning att inte hänge sig åt dåligheter kan ju vara en orsak, helt vansinnig men dock en förklaring. Å andra sidan bör man ta i beaktning att samtiden var annorlunda vid denna tidpunkt, moralen och attityder likaså.
Lite annorlunda läsning kanske
